Någon gång vartannat år gör jag (omedvetet) en utrensning i mitt sällskapsliv. Eller så kan man kalla det utvärdering, hur som helst sker utrensning naturligt efter det.

Hela livet har jag attraherat "udda" personer. Det är så klart både bra och dåligt, men det börjar bli lite tröttsamt att alltid upptäcka en bit in i bekantskapen att personen har problem, medvetna eller omedvetna. På ett sätt kan det kvitta om de är medvtena eller omedvetna, de flesta verkar inte ta tag i sin situation även om de vet vad som behöver göras.

Eftersom jag själv är en klåpare på många plan vet jag precis hur det är att ha något hängande över sig. Ett destruktivt förhållande man inte har kraft att ta sig ur, en studiesituation som envist spiralerar (ja, det är ett ord nu, eftersom jag bestämmer det!) nedåt, skulder som bara växer. Förträngande och eskapistiskt beteende, vare sig det gäller droger, skulder, livssituation eller annat är jag sorgligt bekant med, strunt samma vari dess art ligger.

Man kan fråga sig vad det är som gör att vissa ändå strävar (utifrån de förutsättningar man har, så klart) mot ett bättre liv, att reda ut sina problem.

I mitt fall är det min familj.

Både deras insatser och min ovilja att skada dem pushar mig framåt, numera så pass långt att jag kan gå själv, sas.

Långt i från alla har den förmån det innebär med stöd från familjen, men kravlar sig upp ur hålet ändå.  

Andra personer, som varken har stöd, förmågan eller (tyvärr ganska ofta) viljan gömmer sig ofta bakom dogmer ("samhället!", "alliansen!", "min taskiga uppväxt!"), flyr, (ni vet teliareklamen "aahlalala!!!"), eller utvecklas till sociala och psykiska vampyrer.

Har otaliga exempel på bekanta med sådant medvetet självbedrägeri, och eftersom jag inte längre vill pyssla med skiten själv vill jag heller inte komma i kontakt med de som håller på med det heller. Ergo; jag drar mig undan. En smart knarkare bryter alla kontakter med den världen, någon som vill sluta röka utsätter sig inte för situationer där man kan bli röksugen, får man ångest av alkohol eller folksamlingar slutar man dricka eller går i kbt. Typ.

Många ersätter sitt beroende med ett annat. Tröstätaren blir "frälst" och blir träningsfreak, men beter sig lika destruktivt. Man kanske slutar knulla varenda snubbe som "ser" en, men ersätter kicken med att spela. Somliga börjar samla på saker, upplevelser, lägger fokus på något annat som man låter uppta hela ens liv. Allt för att glömma sitt grundproblem.

Så, efter denna utläggning, till kärnpunkten.

Vad säger min bekantskapskrets om mig och mina val (alltså, inte bokstavligen)? Vill jag vara en av dem? Är vi lika? Finns det personer jag hänger kvar vid trots att jag inte borde?

Viktigt att tänka på här är att man (förhoppningsvis!) utvecklas som person. Man märker det inte när man är i själva processen, men man ser det i efterhand och kan ibland även peka ut konkreta tillfällen och händelser, "just där vände det".

Här kommer detta med vänskap in i bilden. Gängse definition på vänskap brukar vara "tyck om hela personen med all dess fel och brister!". Hur sött som helst, men vad kan man begära tillbaka?
På senare har det utkristalliserats för mig vad jag vill ha (läs: kräver) i en vänskap.

• Lojalitet

Med det menar jag såna simpla grejer som att kunna bevara en hemlighet, stå kvar hos sin vän även om hen råkar illa ut, räkna in sin vän som "självklar", inte välja bort någon för att den personen inte "passar in" (undantag: extrema politiska åsikter, en middag där en gäst är militant, fyrkantigt ateist och en annan är frikyrkligt, lika fyrkantigt abortmotståndare och man vet att ingen av dem kan hålla käften kräver kanske lite planering... å andra sidan, är man så jävla fyrkantig och oförlåtande i sina åsikter vill jag nog inte umgås med dem ändå...). Är min vän sjuk och ber att jag ska gå och handla blåbärssoppa åt henom gör jag det utan att tveka, även om det regnar småspik och gnäller inte över vädret. Jag vill kunna ta samma sak för given av kompisen.

• Ärlighet

Allt från banala "njae, den sitter inte så bra på dig, du bör ta en annan" till svårare " du gör mig så jäva förbannad, vaffan menar du?!" och nästan svårast "jag vill inte umgås med dig". Sista exemplet (om det är sagt utan vrede och med närvaro i situationen) är kärleksfull ärlighet, även om det ser konstigt ut.

 Sk "ärlighet" när det används som svepskäl för att kunna säga vad som helst utan att behöva bry sig om eller ta ansvar för sina kommentarer är inte riktig ärlighet. "Jag är ljuger aldrig, jag är superärlig!" Jäkligt bekvämt, då behöver man således inte visa något som helst ansvar för andra, och det med en mycket beundransvärd förevändning dessutom!

"Jag orkar inte träfas idag" är en utmärkt form av ärlighet, ingen vill hänga med en ovillig kompis, vara ett välgörenhetsprojekt.

• Jämlikhet

Man ska umgås på lika villkor. Den ena personen ska inte känna att det är "coolt" att umgås med den andra till följd av ev status (utseende, intelligens, kontakter, osv). Klart man ser upp till en vän, annars hade man ju inte velat hänga med den personen, man tycker även att hen är snygg, intelligent osv, men helheten man älskar ska vara likvärdig med den helhet man älskar hos sig själv.

Likdant på andra hållet. Även upp i min ålder (uråldrig... ;) finns det personer som baserar sitt umgänge på hur hen själv ter sig i förhålland etill dem. "Jag är alltid snygg bredvid henom!" sagt på ett skojfriskt sätt med allvar i.

• Överseende

Balansgången mellan "hur mycket stör jag mig egentligen på att denna person aldrig håller tiden?" och "jag retar livet ur mig på att hen alltid ska ta upp den där fadäsen i andras sällskap!". Detta är starkt sammankopplat med ""Ärlighet" ovan, man måste ju också vara ärlig mot sig själv. Även om man själv inte har den åsikten så kan man absolut ha överseende med att vännen tycker one night stands är ett utmärkt sätt att ha sex på, men inte att vederbörande börjar använda det på ett destruktivt sätt.

• Ansvar

Det är en tvåvägskommunikation. Älskar man en vän vill man hjälpa den, stötta den och finnas där. Det är en självklar grej som inte behöver diskuteras närmare. Vad man bör tänka på är sitt ansvar som mottagande part, märker sällan att någon gör det. Åter till exemplet under "Överseende"; kompisens sexande med okända män/kvinnor börjar gå till överdrift och du tar upp det med henom. Sannolikt hade jag fått kommentaren "bara för att du är så prudentlig!". "Jag vill inte prata om det" eller "äh! det är inget!". Som mottagande part i detta sammanhang måste man inse att man är älskad och därmed själv också måste visa ansvar. Gör man inte det uppfattas man efter ett tag som opålitlig, att man egentligen inte bryr sig och att man skiter i den oroliga vännens känslor. Visst, integritet osv, men man måste också kunna känna sådan tillit till sin vän att man inte uppfattar ett yttrande av oro som ett hot. Man har ett guldläge eftersom någon som känner en väl, älskar en och genuint vill hjälpa till, men få tar tillfället i akt. Rädsla, okunskap, "tänkte inte på det".

Avbryter för lunch och hembesök, det kommer en fortsättning.

Har så klart baserat texten på egna upplevelser och reflektioner, men den handlar inte om specifika personer, även det är allmänt.

Deltag gärna i omröstningen till höger.

(obs! spelberoende, droger och sexmissbruk är inget jag pysslat med, tagit upp det för att de är bra exempel på och lättigenkänneliga destruktiva beteenden)

Dagens kompensationslåt: "Living on a prayer", bon Jovi.

Dagens läsning: CSNs hemsida

 

Johanna

9 oktober 2008 00:04

mycket matnyttigt och tänkvärt. även ganska utlämnande, tänk dig för.
jag länkar, som vanligt!

http://pantarholmskajen.bloggagratis.se

 

Emma

9 oktober 2008 00:50

du borde börja skriva på allvar :)

http://vildaandemma.blogg.se

 

winnerhorse

9 oktober 2008 11:53

Schmack, rakt i diafragman - ett mycket bra, ärligt och modigt inlägg!

http://www.winnerhorse.bloggagratis.se

 

pyro

9 oktober 2008 12:59

johanna: jag är inte så hemlig av mig, vet du... det är lugnt, ingen får veta allt. inte ens du! ;)
emma: tanken har föresvävat mig,länge. tummen sitter hårt.
winnerhorse: tack för positiv feedback, och återkom gärna om du vill ha mer spö! ;)

 

Line

10 oktober 2008 21:41

Den där utrensning känns det som om jag håller på med nu. Sen jag blev gravid så har jag liksom sett vem som är mina vänner och som verkligen bryr sig om mig.
Men det är svårt att sortera, särskilt när det kan handla om barndomsvänner. jag gillar det du skriver i ditt inlägg.
mycket bra!
Trevlig helg!

http://pinepo.bloggagratis.se

 

WAYNEMORE

13 oktober 2008 12:33

Återigen , vi tänker så jävla lika...Rensade för flers årsedan...Ensamt ett tag men man vet var / vad man har/får de som e kvar å nya som kommer. Det va lite att va ihop med sig själv att va ihop med dig,därför jag känner så mkt mer för dig nu,som vän Kram

 

pyro

13 oktober 2008 14:34

line: alltid så vid stora förändringar i livet. jag vet att du har åtm en trogen allierad!
waynemore: flera år sedan?! dags igen nu då. stagnera aldrig!

 

waynemore

14 oktober 2008 09:19

trivs med de som e där nu , lagt till dig. Trivs med det åxå.Men fattar vad du menar. Ha det gött. M

 

WAYNEMORE

14 oktober 2008 12:33

Mkt moget,mänskligt ilägg.Läste nogrant igenom hela inlägget nu.Håller fullständigt med om hur vänner "ska" fungera. De vänner,släktingar jag har ovan nämnda funktioner/relationer med räknar jag till "näraralations-vänner". Å det du skriver/beskriver tyder ju på att du har koll,därför mkt fundersam över varför du undviker närarelationer...Måne för att de du trot varit det inte följde dessa "grundregler" som jag håller med om.
Vad det gäller rensnig så kan man själv rensas bort ibland. (å växa ifrån varandra - flytta mm (naturligrensning). TACK för ett fint inlägg (-:

 

waynemore

15 oktober 2008 12:33

...eller e det så att du själv inte klarat av grunreglerna för vänskap? Tror inte det men va tycker du?.Hoppas du lär dig/hittar nära relationer snart. VIKTIGT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet att alla pratar om detta men, det var faktiskt jordbävning i morse! Tyvärr uppfattade jag det inte klart och tydligt, hade somnat bara någon timme innan och trodde först det var blåsten/illern/spöket som väsnades (spöket satte på diskmaskinen tid...

Min kompis syster dog igår kväll. Jag tycker verkligen inte om när folk dör.  Det kan tyckas vara en infantil kommentar, löjligt uttryckt osv, men hur talar man om stora saker? Är det inte bättre att skala av allt och säga precis som man känner?   "...

Jag är så extremt rastlös! Saker går inte så fort som jag skulle vilja, det är fel dag i veckan, det är dessutom fel vecka, musiken är inte hög nog, tempot är för lågt. All vila det senaste halvåret verkar ha slagit över, försöker fokusera min energi...

Rules:*Grab the book closest to you. Now.*Go to page 56*Find the 5th sentence*Write it down *Don't look for a "cool" book, take the closest one!   "Men när striden var över och väldiga rökmoln bolmade upp från ruinen i norr och dolde stjärnorna, ...

Ikväll blir det städning av garderob. Det behövs. Soundtrack tilldet: Static X, Dead can dance, Dimmu Borgir, Metallica, Pantera (tidig) och möjligen Broder Daniel. Man behöver tempo när man städar.   ...