Vet att alla pratar om detta men, det var faktiskt jordbävning i morse! Tyvärr uppfattade jag det inte klart och tydligt, hade somnat bara någon timme innan och trodde först det var blåsten/illern/spöket som väsnades (spöket satte på diskmaskinen tidigare under dagen, fattar inte hinten för det stod typ bara tre koppar i den och inget i diskhon. Annars brukar det vara mest aktivitet när jag behöver städa/tvätta osv) men när jag raglade upp var det vindstilla och illern sov i min säng.

Gick och lade mig igen, tvärsomnar, vaknar en kort stund senare av att sängen skakar (det var då jag konstaterade att det var spöket, iofs har det aldrig hänt innan, men än då...). Tänker "jaaaa! vaffan! jag ska gå upp...." och glömmer sedan bort det.

Hade ju varit roligt om man varit så vaken att man var medveten om vad som hände. Hur ofta är det skalv liksom?

Jaja, inatt kommer jag väl att sova gott iaf.

På torsdag är jag bjuden på middag. Det blir skoj, det var längesen någon tog initiativ till att träffas för att de är intresserade. Har alltid funnits någon förevändning, som konsert eller liknande att gömma sig bakom.

 Man får se.

Och just det, hur länge kan man prata i telefon egentligen? Min kära svåger fascineras alltid över att jag och mina systrar och mamma hörs flera ggr om dagen, och alltid har något viktigt att prata om. jag räknade lite på en höft och sedan i söndags har jag pratat ca 15 h i telefon.

Kanske inte bara med familjen, men ändå? Tur all har samma abonnemnag...

Min kompis syster dog igår kväll.

Jag tycker verkligen inte om när folk dör. 

Det kan tyckas vara en infantil kommentar, löjligt uttryckt osv, men hur talar man om stora saker? Är det inte bättre att skala av allt och säga precis som man känner?

"Fy fan! Vad sugigt!"

Jag hade inte överlevt om någon av mina systrar dog. Jo, det är klart jag hade, det finns ju en till att ta hand om.

Men ändå.

Fy, så nedrigt av gud! Ofta fattar jag inte planen.

Ge din syster/bror/arbetskamrat en kram.

Jag är så extremt rastlös! Saker går inte så fort som jag skulle vilja, det är fel dag i veckan, det är dessutom fel vecka, musiken är inte hög nog, tempot är för lågt.

All vila det senaste halvåret verkar ha slagit över, försöker fokusera min energi på att ta tag i saker (saker behöver oftast tas tag i) men man kommer bara till en viss punkt när faktorer man inte kan påverka spelar in. Vad har hänt!?

Har gått från inåtvänd amöba till tjackad iller på ingen tid alls.

Jag måste skaffa mig en hobby kanske? En som inte innefattar tålmodigt och pilligt arbete som akvarellmålning eller pärlsmycken, utan något mer ass-kicking. Kanske aktivist? Bara för att få slåss lite.

Fast det blir ju lite fel, har inga agressioner.

Löpning?

Känns som jag står och stampar på samma ställe hela tiden, är inte i fas med någon i min omgivning där alla verkar vara inne i likadan viloperiod som jag hade innan vare sig det beror på sjukdomar, utmattning eller plugg. Städat hemma, tvättat, sorterat och organiserat allt, julpyntat, pluggat, det finns liksom inget kvar att göra.

Känns som om jag har något ouppfyllt behov, ett beroende på avtändning som jag inte har en aning om vad det är.

Har inget soundtrack till detta (kanske ska gå hem och sortera om skivsamlingen? Från genre- till alfabetisk ordning.).

 "Banka huvudet i väggen i takt med Dark Funeral, excellent hjärndödare".

Or just shoot me. 

Rules:
*Grab the book closest to you. Now.
*Go to page 56
*Find the 5th sentence*Write it down
*Don't look for a "cool" book, take the closest one!

"Men när striden var över och väldiga rökmoln bolmade upp från ruinen i norr och dolde stjärnorna, förde valar M tillbaka till V; bunden till händer och fötter och med bindel för ögonen ställdes han inför Domsringen"

Den som först gissar på rätt bok och författare får ett fint julkort! "M" och "V" skriver jag inte ut för då hade det blivit för lätt. Ledtråd kan givas mot begäran, men det ska väl inte behövas...

Utmanar:

Johanna

Michaela

Winnerhorse

Emma

Waynemore

WASP, "I wanna be somebody"

Kraftwerk, "Radioactivity (live from Warsaw)"

Feindflug

Peaches, "Fuck the pain away"

Ikväll blir det städning av garderob. Det behövs.

Soundtrack tilldet: Static X, Dead can dance, Dimmu Borgir, Metallica, Pantera (tidig) och möjligen Broder Daniel. Man behöver tempo när man städar.

Skriv om tre personer du älskar och beskriv varje person med ett ord.

Systrar: livsnödvändiga

Marie: i vått och torrt

Skriv om 3 personer som du saknar och beskriv saknaden eller personen med ett ord.

Mormor: couture

Marie: fniss

Pojkvän: tomt

Skriv om 3 saker som du vill ska hända i ditt liv och beskriv varje sak med ett ord.

Examen: trygghet!

Familj: trygghet

Hälsa: ... trygghet

Vet inte vad det beror på, men jag har blött näsblod två dagar nu. Äter inga mediciner längre som kan orsaka skiten, så jag antar att det är den kalla luften som torkar ut slemhinnorna.

Fast det är bara i ena.

Eller så är det epiduralvätska som rinner ut, ihop med en hjärnblödning.

Jo, så är det nog. Det känns så.

Så lossande äntligen tummen och jag tänkte fundera en stund över ovanstående uttryck.

Resultatet blev slutligen att övervägande röstande svarar "yes, what you see is what you get" (underförstått att det stämmer in på dem själva), 45,5%.

Hyste gott hopp i början av omröstningen, för länge var det bara en som röstat "ja". 

Som ni säkert märker på mitt ordval anser jag inte att någon kan hävda att det en person uppfattar av en annan är den fullständiga sanningen. Det vore å ena sidan förmätet att säga att man känner sig själv så väl och är så sann mot sig själv och därmed alla andra att man går med hjärtat i handen för alla jämt (går man på det viset löper man risk att såras och det krävs att man är en otroligt insiktsfull och ödmjuk person (ödmjuk både mot sig själv och andra) för att klara av det) och å andra sidan vore det också orättvist mot en själv att påstå att man möjligen är en så simpel och okomplex person att det inte finns mer att se.

Det är beundransvärt att de som inte spelar spel för egen vinnings skull i ett socialt sammanhang har den säkerheten i sig själva att de känner att de inte behöver spela. Gratulerar, du är avslappnad. 

Men om du funderar lite, vill du verkligen att folk ska veta hela sanningen om dig? Vare sig det handlar om att du inte byter sängkläder mer än en gång i halvåret, pissar i duschen eller om dina alkoholvanor, de övergrepp du utsattes för som barn?

"Jag känner dig, jag vet precis hur du tänker."

"Vi är väldigt lika du och jag." 

"Detta tycker du är roligt, läs det."

Har du aldrig hört den kommentaren och frågat dig vad fan den personen snackar om? Man rannsakar sig själv; har jag skratta åt något liknande förr, har jag betett mig så, vad har vi för gemensamma drag? Man finner allt som oftast, ganska förvånat också, att nej, personen är ute och cyklar.

Måste man inte göra skillnad på att "veta" och att "känna"?

Jag vet saker om mina vänner, vissa vet jag väldigt mycket om. Ändå är de flesta så pass komplexa personer att de fakta jag känner till inte kan användas för att förutsäga deras beteende.

Det finns personer jag känner, och då menar jag att jag hängt så länge och så intensivt under betydande perioder i deras liv att jag med erfarenhet av detta kan förutsäga deras handlingar. Det innebär inte att jag vet någonting om dem egentligen.

Förväxla inte "att känna någon" med "att känna till någon". Det tar oerhört lång tid att lära känna någon. De enda jag hävdar att jag känner är mina systrar (de överraskar mig hela tiden ändå, them fuckers) och de har jag hängt med i hela deras liv.

Här har jag nu smalnat av kategorin "vänner" ännu mer. Som ni märker är min andel "polare och bekanta" flera ggr större än min andel "vänner". Någon kommer säkert att känna sig degraderad till "polare", vilket är mkt onödigt eftersom helvetet inte ha några nivåer (D. Alighieri hade fel). 

Se på dig själv. Tänk efter. Betrakta människorna runt omkring dig, vad de säger och allra mest; vad de inte säger. Skapa dig en uppfattning. Och håll den för dig själv, att givas till rätt personer vid rätt tillfällen.