Tillabaka från österlen efter en sjukt hektisk helg. Som jag påtalat för de flesta jag pratat med, har jag börjat planera mitt eventuella bröllop redan nu. Tre månader är nämligen alldeles för kort tid. Tänker även vara enväldig diktator över alla förberedelser.

Ju fler kockar? Njae, det beror på hur man ser det.

Är ju som sagt på en psykosmottagning om dagarna. För att kunna bedöma hur mycket symtom patienterna har låter man dem genomgå en sk PANSS-skattning. Det innebär i korta ordalag att man kollar om patienten har symtom och i så fall vilken slags. Det är nämligen skillnad på dem om man har gått med psykos länge eller är nyinsjuknad. I denna intervju ingår det att man ska kolla hur pass utvecklat abstrakt tänkande patienten har. Denne får ett ordspråk uppläst för sig och ombedes förklara vad som menas med det.

Tex, "man ska inte kasta sten i glashus". Svarar du "det betyder att man inte ska kasta sten i glashus för då går glaset sönder" har du naturligtvis rätt, men en kasst utvecklad abstrakt förmåga.

Somliga patienter har en högre utvecklad förmåga. "Allt som glimmar är inte guld" används oftast om personer/situationer där ytan uppvisar frid och fröjd and all peaches medan det under ytan är kaos/falskhet/elakhet. Häromdagen gav en patient mig förklaringen att "även om man är ful och har trasiga kläder kan man vara en väldigt bra människa!". Det stämmer ju också.

Så, till soppan. 

"Ju fler kockar desto sämre soppa".

Ju fler man är och bestämmer om en sak, desto värre halvmesyr blir det, är väl gängse tolkning.

Tolkar man det på psykopatvis blir det "sämre soppa, för om man är många så pratar man så mycket och har trevligt istället, och då bränner man vid maten. Men man äter ändå.".

Psykopater har fan skönare inställning till livet än de flesta.

Det är självklart att det blev en bra fest. Vi sprang som små myror hela fredagen och halva lördagen, och det gav resultat.

Efter vigseln som ägde rum i Vitaby kyrka (där hela släkten på mammas sida gift sig, döpts och begravts i över hundra år) åkte brudparet till festen i en jaguar från ca 40talet (om jag inte gissar fel). Tänk Cruella de Ville så har ni nog bilden klar för er.

Dukningen blev precis lagom diskret och gullig utan att vara sockersöt. Mycket glas och kritvitt, sju meters takhöjd med ljusinsläpp hela vägen upp gjorde intrycket av lokalen nästan eteriskt. Själva festlokalen låg i en stor flygel till en herrgård, vilkens trädgård nyligen blivit varsamt restaurerad för att fräscha upp men ändå bibehålla den gammaldags känslan.

Österlen i sig gör sig (enligt mig, och faktiskt de flesta i min familj) bäst precis den här årstiden, lövverkens olika färger ger ett djup och struktur till omgivningarna och hedarnas ljung och strävsamt gräs behöver inte någon närmare beskrivning. Det bor ju som känt fullt med kulturnissar på hela österlen, så överallt var det dekorerat med äpplen i alla dess former (inte enbart utanför herrgårdens lada där en Gudrun Sjödén-tant hade sin ateljé) utan även Kivik, Mellby och omkringliggande orter hade så klart samma tema. Tror ni kan få en ganska klar bild av magin.

Menyn bestod av färsk sparris och kallrökt lax på löjromssås, sedan fick vi lamm och rotsaksgratäng med getost, efterrätten var calvadosspetsad äppelterrin med vit chokladmousse och kanelbiscotti. Till kaffet serverades en fyravåningars schwartzwaldtårta.

Undertecknad var toastmistress och efter den uppgiften ställde hon sig med glädje i baren för att servera, kändes helt rätt med en halvmeter fet ekplanka emellan mig och resten av gästerna. Man får ju ha koll på sina begränsningar...

Under helgen delade jag rum med syster Johanna och tärnan (iaf första natten) på Kaptenshuset (BoB som underligt nog drevs av eh... vad var hon nu... pyssling? Brylling? till oss. Hennes mamma och vår mamma var sysslingar iaf. Hade vi ingen aning om när vi kom dit. Sjukt.), vilket fanns redan när mamma var liten och hängde på österlen, men som nu är renoverat och jättefint.

Vi höll ju tal också. Det var förmodligen det töntigaste talet, därför passade det oss och brudparet alldeles utmärkt.

Well.

Då återstår bara att hitta en brudgum åt Pyronella också. Resten har jag klart för mig.

Dagens soundtrack: "3 am", Kleerup och Marit Bergman

Dagens bok: "Pappersväggar", John Ajvide Lindqvist